För att säkerställa att satsningar på ny infrastruktur är kostnadseffektiva ska alternativa och billigare åtgärder först övervägas. Planeringen av höghastighetsjärnvägen har inte följt den principen. Riksrevisionen rekommenderar nu regeringen att inte ta några nya beslut förrän planeringen har genomförts på rätt sätt.

Planeringsprocessen har brister

Investeringen i höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö innebär, om den blir av, det största finansiella åtagandet i modern tid för den svenska staten. Riksrevisionen har därför granskat planeringen bakom satsningen. Den övergripande slutsatsen är att planeringsprocessen har en rad brister.

”Huvudproblemet är att planeringen har utgått från lösningen snarare än problemet. Regeringen har tagit initiativ till höghastighetsjärnvägen utan att det funnits underlag i form av åtgärdsvalsstudier och samlade effektbedömningar.” Säger riksrevisor Helena Lindberg.

Samtliga problembeskrivningar har varit översiktliga och utan ingående analyser.

Riskerar att konkurrera ut andra projekt

Det har heller inte gjorts tillräckliga prövningar mot den så kallade fyrstegsprincipen, som innebär att det ska undersökas om andra, mindre kostsamma, åtgärder kan lösa det aktuella problemet. Att fyrstegsprincipen ska tillämpas varje gång ett tänkbart infrastrukturprojekt ska prövas är något som både riksdagen och regeringen ställt sig bakom.

Dessutom har ingen hänsyn tagits till om investeringen är samhällsekonomiskt effektiv.

”Övriga investeringsprojekt i den nationella transportplanen är generellt samhällsekonomiskt lönsamma. Den olönsamma höghastighetsjärnvägen riskerar därmed att konkurrera ut ett stort antal projekt som skulle ge mer nytta för pengarna.” Säger Ingemar Delveborn, projektledare för granskningen.

Underskattade kostnaderna kraftigt

Granskningen visar vidare att kostnadsberäkningarna länge höll låg kvalitet och underskattade kostnaderna kraftigt. Från att år 2003 ha bedömts till 50 miljarder kronor har projektets förväntade kostnader nu vuxit till över 250 miljarder kronor.

”Det var först under 2015, då planeringen hade pågått i ungefär ett decennium, som en mer kvalificerad ansats gjordes av de samlade investeringskostnaderna. Vad den slutliga kostnaden kommer att bli är det fortfarande ingen som vet.” Säger Ingemar Delveborn.

”Sammantaget kan vi konstatera att över tio års planering inte resulterat i ett fullvärdigt beslutsunderlag. Innan några fler beslut tas bör regeringen se till att Trafikverket gör om planeringen på rätt sätt.” Säger Helena Lindberg.

Rekommendationer

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att i samråd med Transportstyrelsen, Trafikanalys och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) göra följande:

• Identifiera de brister i förhållande till de transportpolitiska målen som höghastighetsjärnvägen är tänkt att lösa.
• Utreda alternativa lösningar som kan avhjälpa de identifierade bristerna med utgångspunkt i fyrstegsprincipen. Det handlar framförallt om steg 1-åtgärder såsom avgifter och skatter för att uppnå ett effektivare kapacitetsutnyttjande, men även steg 2- och steg 3-åtgärder såsom optimeringsåtgärder och trimningsinsatser.
• Genomföra samlade effektbedömningar av de viktigaste alternativen och jämföra dessa med samlade effektbedömningar för höghastighetsjärnvägen.

• Text: Riksrevisionen
• Foto: TT Bild/AP