Vår bransch, besöksnäringen, består, som namnet antyder, av så oerhört många olika delar som betyder mycket för nästan alla invånare i Sverige men på olika sätt. Det är inte bara turism och resor. Det är kultur som konserter, teater och konst. Det är sport, gårdsbutiker och museer. Det är besök hos släkt vänner och bekanta.

Om några veckor får vi en indikation på om Anders Tegnell/FHM har tänkt rätt när det gäller strategin, och mycket tyder på det om man jämför med andra länder. Det ska vi nog vara väldigt glada för. Om nu strategin var rätt så verkar man inte ha lyckats lika bra med taktiken. Att sätta numerära gränser som 500 och 50 må vara ett bekvämt och enkelt sätt att tydliggöra att vi inte får vara allt för många på samma plats, men oj vad fel det blev! Problemet är att i verkligheten ser det väldigt olika ut i olika sammanhang och framför allt är förutsättningarna olika i olika verksamheter, liksom juridiken. När dessutom våra beslutsfattare i paniken när smittan började sprida sig, andra länder stängde ned och man var tvungna att agera för att visa beslutsamhet men också få snabb effekt, då blev det fel. Man har helt och hållet lutat sig mot rekommendationerna från folkhälsomyndigheten utan att ta steget vidare och utifrån dem skapa pragmatiska och välfungerande regleringar anpassade efter olika sammanhang. Med lite samråd mellan tjänstemän på departementen och företrädare för olika branscher, verksamheter och samhällssektorer borde det ha gått ganska enkelt. Självklart följt av granskning av jurister innan ikraftträdande.

På samma sätt kunde man ha gjort med riktade stöd. Sätta tjänstemän på departementen på att titta på hur olika sektorer ser ut, fungerar och drabbas. Titta på hur olika verksamheter är organiserade och framför allt om de är aktiebolag, stiftelse enskild firma eller förening och hur det slår. Snegla på hur man gjort i andra länder. Samt sist men inte minst föra en dialog med företrädare. Det hade sannolikt både snabbat på och förenklat arbetet och eliminerat en och annan ”killgissning”. På det ett snabbt agerande före sommaren och många företag hade räddats, uppsägningar undvikits, skatteintäkter räddats och medborgare besparats mycken förtvivlan, besvikelse och elände. Vilken grej det hade varit för de styrande partierna att skryta med i valrörelsen om två år!

En del säger att det bara är politik, men är det smart politik att ge 500 miljarder i lån som ingen utnyttjar och breda permitteringsstöd där huvuddelen går till företag som går hyfsat bra men inte kunna fatta snabba beslut om konkreta och hyfsat välriktade bidrag till små och medelstora verksamheter där det går att rädda mångdubbelt fler jobb?

Nu utlovas ändringar och stöd men räcker det?

Nu i dagarna kom lite av det man hade önskat men alldeles för sent, inte tillräckligt heltäckande och kanske inte heller att det träffar helt rätt. Det återstår att se om det blir tillräckligt bra och tillräckligt snabbt! Märkväl att det dessutom inte hjälper mer än en liten del av besöksnäringen. Boendeanläggningar, aktivitetsföretag, nöjesparker (?), arrangörer av gruppresor, naturguider, ja det finns många som ser ut att hamna utanför det här stödet. Framtiden lär väl utvisa hur väl fördelad mannan från ovan (läs: stöden från staten som vi alla troget betalat våra skatter till och nu hoppas få hjälp från, rättvist och efter behov och förutsättningar) kommer att fördelas.

Blev sommaren räddningen?

Har då inte svemestrande svenskar räddat besöksnäringen och givit lukrativa sommarmånader som kompenserar den tuffa våren med råge? Jo, det finns säkert någon enstaka besöksnäringsföretagare med en kombination av rätt läge, rätt koncept och lite tur (eller för all del skicklighet) som kan ha sett sin bästa sommar någonsin och nu ligger på plus. För väldigt många, framför allt på de stora sommardestinationerna (för svenskar) som kustpärlor, skärgårdsöar, etablerade fjälldestinationer, destinationer längs Göta Kanal och i regioner som Dalarna, Småland och Öland, har det nog varit väl så många, och ibland fler, besökare än vanligt. Däremot har det inte givit lika mycket intäkter eftersom man har fått minska på kapaciteten för att hålla rekommenderade avstånd, haft fler dagsbesökare och färre övernattande och haft svenska besökare som spenderar mindre istället för utländska som spenderar mer. Sedan har vi alla de små, mindre kända destinationerna, de ”bortom allfarvägen” som inte har lyckats nå ut med sitt utbud och erbjudande i ”hemesterbruset”. De lider fortfarande svårt av intäktstapp men fortfarande ökade omkostnader för anpassningar till rådande restriktioner.

De närmsta veckorna ska vi försöka sammanfatta sommaren utifrån de rapporter vi fått och dem vi hoppas få från er som läser detta. Skicka gärna in några rader om hur sommaren har varit hos er och kanske lite om hur ni ser på hösten och vintern. Det räcker med tre till fem korta meningar, kanske i punktform. Maila till [email protected].

• Text: Jakob Norrby
• Foto: Jakob Norrby