Det här har varit ett återkommande tema för en del av mina blogginlägg. Vi saknar Wistleblowers i turistnäringen. Företag, organisationer, konsumenter som vågar bryta mönster och tala om när det inte står rätt till i vårt allt mer globala resande. Den här gången ställer sig Swedewatch upp på arbetarnas sida i Dubai och avslöjar arbetsförhållanden och kontrakt som vi normalt inte vill komma i kontakt med. Oavsett vilken vara eller tjänst vi köper. Att vara företagare i turistnäringen är förvisso långt mer än ett heltidsarbete men vi anställer inte personal med slavliknande förhållanden.

Eller förhoppningsvis inte. Och förhoppningsvis samarbetar vi inte direkt med de den typen av företag heller. Den nu aktuella avslöjandet från Swedewatch om arbetsförhållanden i Dubai är förmodligen ganska lågt hängande frukt i ämnet att all turism inte är bra. Det finns dock inte någon definition på vad som är dålig turism. Det finns inga wistleblowers. Det finns inga kritiskt granskande journalister om vad som är dålig turism. Samtliga dagstidningar i Sverige har minst en extrabilaga varje vecka om nya resor och nya resmål men det skrivs sällan eller aldrig om att vi kanske inte borde åka till alla känsliga miljöer och ibland också ställa om vårt beteende i de flesta miljöer. 1000-tals bloggare och journalister lever på att skriva positivt om det som nu är en av världens största näringar och även den snabbast växande.

Att turism har negativa effekter brukar oftast diskuteras i form av förflyttningens påverkan på miljön. Där pågår stora miljöarbeten och det finns ett internationellt fokus på att lösa uppgiften. Våra resor kommer att bli allt mindre belastande på miljön och en bit in i framtiden till och med utan belastning. Det finns all anledning att flytta över det fokuset till vår konsumtion och miljöbelastning på de orter vi besöker. Att våra pengar hamnar och bidrar till en lokalt positiv ekonomi och att miljöpåverkan av vår närvaro är minimal eller till och med positiv är knappast helt överskådligt för konsumenten. I värsta fall köper vi hela paketet av resan i förväg av en arrangör där i slutändan ingenting av den pengen blir kvar på orten förutom emballaget av de varor vi konsumerade och tog hem.

Att lägga över ansvaret på konsumenten att faktiskt bidra till lokal ekonomi och schyssta arbetsvillkor kan inte vara lösningen. En ny märkning kan vara helt verkningslös om den inte får internationellt genomslag Det finns dessutom redan den typen av arbeten hos charterbolagen. Att belasta kunden med samvetsfrågan innan resan genom att försöka få dem att ställa frågor om hur pengarna kommer den lokala ekonomin tillgodo kommer ingen att vilja eller orka att göra. En mindre arrangören som kan tycka att detta blir problematiskt eller till och med negativt för varumärket.

Arrangörer, charterbolag, flygbolag, rederier och alla andra aktörer av nationella och internationella resor kan och behöver ta ansvar i detta. Är helt säker på att det dessutom går att förstärka sin profil genom att göra det och därmed också stärkt lönsamhet. Dessutom behöver vi ha fler journalister, bloggare och ”whistleblowers” som granskar, belyser och varnar. Som vilken grundläggande journalism som helst egentligen.

Under tiden reser vi mer än någonsin

Mer att läsa:

Swedewatch rapport http://www.swedwatch.org/sv/rapporter/bakom-drommen-om-dubai

UNWTO on sustainable tourism http://icr.unwto.org/publication/tourism-and-sustainable-development-goals

En tidigare blogg om whistleblowers https://razorbjorn.wordpress.com/2014/02/19/whistleblowers-i-turistnaringen/

Eller bara slå en signal: 0740-5941930 eller [email protected]

• Text: Maria Lindqvist