Detta är ett debattinlägg och åsikterna som framförs är författarens egna. Eventuella kommentarer, repliker eller svarsinlägg som inkommer till Turismnytt kan komma att publiceras. Turismnytt förbehåller sig dock rätten att neka publicering utan motivering. Källa till bilden JHT/Flickr.

I september meddelade Högsta förvaltningsdomstolen att forsränning ska beskattas med 25 procent i moms. Det torde även innebära att Skatteverkets tolkning om lika hög moms på hundspannsturer och vildmarksritter står fast.

Förvaltningsdomstolen anger två skäl för sitt domslut. Dels hänvisar domstolen till en tidigare EU-dom angående momsen för förevisning av film på en belgisk sexklubb. För det andra menar juristerna att forsränning är ett attraktivt äventyr, där själva aktiviteten är överordnad den förevisning av naturen som äger rum.

Eftersom Högsta förvaltningsdomstolen inte mer i detalj redovisar hur de resonerat är det svårt att förstå grunden för domen. Vi får hoppas att det inte handlar om prestige, politisk hämnd eller allmän ovilja mot naturturism. Men säker är jag inte när en förklaring saknas. Låt oss därför snabbspola förloppet fram till domstolens prövning.

Regeringen presenterade förslaget 2017

I mars 2017 presenterade förra regeringen förslaget att sänka momsen för landets guide- och upplevelseföretag. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville få ut fler i naturen och samtidigt skapa nya jobb på landsbygden.

En majoritet av remissvaren välkomnade förslaget, men tunga instanser som Skatteverket och Lagrådet var negativa. De menade att lagen var otydlig. Efter några preciseringar presenterades en ”sänkt mervärdesskatt på förevisning av naturområden” i regeringens budget för 2018. Den nya momsen på sex procent för landets naturguider klubbades av riksdagen senare samma höst.

Skatteverket tog över

Sedan tog som sig bör Skatteverket över. Verket tolkade den nya lagstiftningen strikt och meddelade att hundspannturer, forsränning och vildmarksritter, ”som görs i nöjessyfte beskattas med normalskattesatsen 25 procent.”

Våren 2018 bad ett företag i Jämtland Skatterättsnämnden att pröva om forsränning kan vara ett sätt att förevisa ett naturområde. Med en röst övervikt beslutade nämnden att så inte kan vara fallet. Beskedet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen, som för drygt en månad sedan gav Skatteverket rätt och slog fast att forsränning ska beskattas med 25 procent i moms.

När både Skatterättsnämnden och Högsta förvaltningsdomstolen går på Skatteverkets linje är väl slaget förlorat. Men frågan är större än den pikanta kopplingen till vilken moms som gäller på belgiska sexklubbar. Och kanske är det så att våra högsta jurister vantolkar både internationell och svensk lagstiftning. Det är svårt att avgöra utan mer fakta i målet.

Hög moms kan fälla en ambitiös satsning

Uppenbart är dock att aktiviteter som forsränning, hundspann och vildmarksritter passar norrländska glesbygdskommuner väl. Goda förutsättningarna i form av otämjda forsar, storslagna fjällvidder och djupa skogar finns redan på plats.

Vad som krävs är pigga entreprenörer, som kan förädla dessa naturupplevelser till turismintäkter och nya jobb. Något som i sin tur bidrar till större skatteintäkter, vilket är värdefullt för kommuner med ansträngd ekonomi.

Men då måste företagen överleva och lyckas på sikt. Hög moms på 25 procents kan vara det som fäller en ambitiös satsning. Landsbygdens utmaningar är många med små besöksvolymer, långa avstånd och undermålig infrastruktur. Att då bakbinda tre profilstarka aktiviteter, med potential att sätta okända små resmål på en internationell karta, är att skapa ett onödigt hinder för fler växande företag på landsbygden.

Tolkar förvaltningsdomstolen ens rätt?

Det är inte heller säkert att förvaltningsdomstolen tolkar EU:s mervärdesskattedirektiv rätt. EU-domen säger att förevisning av erotisk film i privata bås, som betalas i en myntautomat, ska beskattas med högsta momsen i Belgien. Varken mer eller mindre. Går det att dra generella slutsatser av ett så specifikt rättsfall?

Förvaltningsdomstolen säger att domen ger vägledning om hur begreppet ”tillträde till” ska tolkas, men förklarar inte hur det är relevant för forsränning i Sverige. Notera också att EU inte hindrar ett medlemsland att ha låg moms på biljetten till nöjesparkernas berg- och dalbanor. Storstadens artificiella svar på naturlig forsränning.

Vidare framgår det av den svenska momsreformens förarbeten att regeringens avsikt bland annat var att ridning skulle kunna vara ett sätt att visa upp ett naturområde. En formulering som Skatteverket har valt att bortse från.

Domen väcker fler frågor än den besvarar

När ett domslut överklagas är tanken att mer erfarna jurister ska skapa klarhet och praxis för framtiden. Men den här domen väcker fler frågor än den besvarar. Istället andas domen en arrogans och högdragenhet, när fem välmeriterade jurister väljer att inte motivera sitt beslut. En handfull justitieråd vars höga löner bland annat finansieras av en växande besöksnäring. Sedan millenniumskiftet har momsintäkterna från internationella besökare ökat från drygt fem till nästan 20 miljarder kronor.

Den här domen behöver nu uppmärksammas och debatteras inom besöksnäringen. Risken finns att domslutet bidrar till att spä på klyftan mellan storstäder med växtvärk och småorter som tynar bort. Det vore olyckligt.

Därför hoppas jag att besöksnäringens företrädare bollar tillbaka frågan till regering och riksdag. Inte minst om våra politiker menar allvar med sitt prat om att Sverige måste hålla ihop. Det kräver i så fall ett omtag när det gäller momsen på landsbygdens attraktioner.

Länkar för vidare läsning:

Blogginlägg med länkar till domslut och andra källor finns här.

Förvaltningsdomstolen om forsränning / Mål: 35-19 hittas här.

• Text: Per Jiborn
• Foto: JHT/Flickr