Efter en weekend i Helsingfors tillsammans med min pappa och bror har jag gått och funderat på vad svenska kommuner, platsutvecklare och destinationer faktiskt kan lära sig av Finland. För mig som arbetar med platsutveckling och besöksnäring blev det snabbt tydligt att det här egentligen handlar om något större än bara turism.

Det handlar om hur man bygger attraktiva platser för människor att leva sina liv på.

Och kanske är det just därför Finland känns så intressant just nu. Många miljöer upplevs genomtänkta, funktionella och mänskliga. Inte primärt skapade för turister – utan för invånare. Men det är också det som gör dem attraktiva att besöka.

Tredje rummet – när offentliga miljöer blir levande mötesplatser

Ett av de tydligaste exemplen är biblioteket Oodi i Helsingfors. Biblioteket är långt mer än ett bibliotek, även om det också inrymmer ett väldigt inspirerande bibliotek. Det fungerar som ett modernt vardagsrum för staden. Här finns arbetsplatser, caféer, musikstudios, mötesrum, tv-spelsrum, kreativa verkstäder med symaskiner och 3D-printers och sociala ytor där människor faktiskt vill vara.

Det intressanta är inte bara byggnaden i sig – utan tankesättet bakom.

I Finland verkar man förstå vikten av det som ibland kallas “det tredje rummet”. Platser som inte är hemma och inte jobbet, men där människor ändå vill spendera tid. Platser som skapar rörelse, möten och gemenskap.

Här tror jag att många svenska orter har mycket att vinna på att tänka nytt kring bibliotek, kulturhus, turistcenter, stationsområden och andra offentliga miljöer. Hur skapar vi platser där människor vill stanna kvar? Hur bygger vi miljöer som bidrar till stolthet, gemenskap och livskvalitet? Kanske kan man snegla på vad som försiggår i Kiruna med nya kulturcentret Aurora som jag tror är en bit på väg att skapa ett tredje rum.

För i slutändan är attraktiva miljöer lika viktiga för inflyttning och lokal utveckling som för besöksnäringen.

Design och funktion som en del av platsens identitet

En annan sak som slog mig i Finland är respekten för design, funktion och formgivning. Det är rent, tydligt och genomtänkt nästan överallt.

Inte på ett lyxigt eller exklusivt sätt – utan snarare funktionellt och mänskligt.

Materialval och möblering känns medvetna. Det finns en stolthet i att skapa miljöer som fungerar bra och samtidigt känns trivsamma att vistas i.

I Sverige pratar vi ofta om stora investeringar och nya attraktioner, men kanske glömmer vi ibland värdet av detaljerna. Hur en plats känns att gå igenom. Hur lätt den är att förstå. Hur väl den fungerar för människor.

Bastukulturen – social hållbarhet i praktiken

Det går heller inte att prata om Finland utan att prata om bastu 😊

Men det intressanta är egentligen inte själva bastun – utan vad den representerar. I Finland är bastun en social mötesplats och en naturlig del av vardagen. Den är avslappnad, inkluderande och ofta kopplad till naturen.

Många svenska samhällen pratar om social hållbarhet och mötesplatser, men Finland visar att det ibland kan vara ganska enkla saker som skapar gemenskap. Platser där människor möts utan krav, status eller prestation.

Bastukultur kan också vara ett värmande exempel på ett tredje rum, det är något som projektgruppen kring Storsjöns kallbadhus arbetar aktivt med. I Östersund har ett community vuxit fram kring idéen att skapa ett kallbadhus i Östersund, och innan ens spaden är i backen har de bidraget med stora värden kring sociala hållbarhet, gemenskap och integration.

Kanske finns här inspiration för svenska orter som vill skapa fler naturliga mötesplatser och starkare lokalsamhällen?

Natur och lugn som en konkurrensfördel

Finland är också skickliga på att värdera sådant som många nordbor annars tar för givet – lugn, natur och tystnad. Vi slogs av att även gatorna i Helsingfors upplevdes lugnare än motsvarande gata i Stockholm eller Göteborg.

Det tror jag att många svenska kommuner och destinationer skulle kunna fundera mer kring. I en tid där många människor upplever stress och ständig uppkoppling kan just återhämtning, närhet till natur och långsammare livsmiljöer bli en allt starkare konkurrensfördel – både för inflyttning och besök.

Finländare som ambassadörer för sitt land

Något annat jag verkligen tog med mig från resan var att många finländare upplevs väldigt stolta över sitt land, sina traditioner och sina miljöer.

Det märks i allt från hur man pratar om design och arkitektur till bastukultur, lokal mat och offentliga miljöer. Det finns en självklarhet i att vilja visa upp och berätta om det finska, men för den delen är man inte skrytsam eller påstridig utan bara härligt finsk.

De starkaste platsvarumärkena byggs inte genom marknadsföring. De byggs när invånarna själva blir stolta ambassadörer för platsen där de bor.

Färjorna – en lektion i helhetstänk och merförsäljning

Resan till Finland började redan på färjan – och även där finns inspiration att hämta.

Rederierna är skickliga på att skapa en helhetsupplevelse där resan blir en del av destinationen. Redan innan avresa möts man av erbjudanden om middagar, spa, och upplevelser. Ombord fortsätter det genom hela kundresan med shopping, restauranger, underhållning och olika miljöer.

Det intressanta är att det inte bara handlar om att sälja mer – utan om att skapa fler värden och om att höja upplevelsen. Merförsäljning handlar ju egentligen om ”merupplevelse” för gästen.

Här finns lärdomar även för svenska stadskärnor, kulturmiljöer och destinationer. Hur kan vi få människor att stanna längre och spendera mer? Hur skapar vi fler naturliga flöden mellan upplevelser, handel, mat och mötesplatser?

Vad kan svenska platser göra i praktiken?

Här är några konkreta tankar som fler kommuner, platsutvecklare och destinationer skulle kunna testa:

• Skapa fler multifunktionella mötesplatser där människor vill vara även utan ett tydligt ärende.
• Arbeta mer med design, funktion och helhetsupplevelse i offentliga miljöer.
• Utveckla naturliga sociala mötesplatser inspirerade av bastukulturen.
• Våga lyfta lugn, natur och livskvalitet som styrkor.
• Bygg stolthet lokalt – starka platsvarumärken börjar hos invånarna.
• Tänk mer kring flöden, vistelsetid och helhetsupplevelser i stadskärnor och destinationer.
• Samarbeta mer med lokala kreatörer, formgivare och entreprenörer.

Det kanske viktigaste jag tar med mig från Finland är egentligen inte en specifik byggnad eller attraktion. Det är känslan av stolthet för sin omgivning och respekt för både miljöer och individer.

Tack Helsingfors, jag hoppas att vi ses snart igen!

Vill du prata mer om platsutveckling och platsmarknadsföring?
Hör av dig till oss på Fjällbyrån vetja!

www.fjallbyran.se

[email protected]

Läs om Marcus Ståhl och fler av hans inlägg på Turismnytt

• Text: Marcus Ståhl
• Foto: Marcus Ståhl