Tillväxtverket betonar i sin rapport 0197 (2016) – om kompetensförsörjning och kompetensbehov – att Sverige måste säkerställa kompetensförsörjning både vad gäller bredd och spets. Detta för att bland annat möta allt högre ställda förväntningar från turismkonsumenter vad gäller kvalitet och specialisering, utbud och paketering av tjänster, service och bemötande osv.

Det går bra för Sveriges nya basnäring. I Sverige ökar turismens totala omsättning. Intressant är att våra utländska besökares konsumtion ökade med hela 17,9 % 2015 (Tillväxtverket). Trenden visar att allt fler upptäcker vårt lands fantastiska potential för upplevelser, äventyr och rekreation. Den fenomenala mixen av tillgänglig natur, spännande aktiviteter och en dynamisk urban utveckling har skapat goda möjligheter för ekonomisk tillväxt i Sverige. I en färsk förstudie konstaterar Visit Sweden att nyfikna upptäckare pekas ut som en särskilt viktig målgrupp omfattande elva miljoner naturintresserade resenärer på Visit Swedens prioriterade marknader.

Skolverket fattar tyvärr ingenting av detta. Hotet om att lägga ner möjligheterna till naturturismutbildning på gymnasiet var överhängande under hösten. Tack vare kraftfulla protester från ekoturismföreningen och jakt- och fiskeintressenterna så utreds frågan vidare.

Ett central begrepp är hållbarhet. För att vi ska kunna tillvarata våra unika möjligheter krävs att vi agerar utifrån ett tydligt hållbarhetsperspektiv. Vi måste tillsammans arbeta långsiktigt för hållbarhet utifrån de tre perspektiven miljö, ekonomi och socialt.

Som utbildningsentreprenör med lång erfarenhet från rese- och turistindustrin vill jag hävda att expansionen i den svenska besöksnäringen kräver ett mycket större engagemang i utbildningsfrågor och kompetensförsörjning. Det är inte hållbart, utifrån de ovan nämnda tre perspektiven, att kompetensfrågan har så låg prioritet i det offentliga såväl som i näringslivet.

Sveriges nationella strategi för besöksnäringen talar om en fördubbling från 2010 fram till 2020. Detta avspeglas inte i några specifika utbildningssatsningar. Efter 2011 års gymnasiereform har de flesta gymnasieskolorna mycket svårt att fylla klasserna. Intresset är lågt för gymnasieutbildningarna med fokus på hotell, turism och restaurang. Denna situation har säkerligen flera olika anledningar. Men man kan ställa sig frågan hur t.ex. restaurangbranschen arbetar för att vara moderna och attraktiva arbetsgivare.

I nämnda rapport från Tillväxtverket rapport konstateras också att det finns stora behov av yrkesutbildad och erfaren personal generellt sett inom besöksnäringen. Men yrkesgrupper inom hotell och restaurang sticker ut extra mycket, framför allt vad gäller kockar, övrig köks- och restaurangpersonal, servis samt receptionister.

Ett annat tydligt resultat i rapporten är att många av småföretagen i besöksnäringen – vilka utgör en stor andel av det totala antalet företag i näringen – har behov av ökad generell kompetens kopplat till att driva och utveckla företaget och verksamheten. Detta gäller i synnerhet de allra minsta företagen inom de mer omogna delarna av besöksnäringen. Exempelvis de som erbjuder tjänster kopplat till naturupplevelser och guidning.

Rapporten pekar också på vikten av att stärka kompetens kring företagande och entreprenörskap inom utbildningarna. Detta gäller också för företag i tidiga skeden. Poängen är att ge nystartade företag goda förutsättningar att driva ekonomiskt hållbara verksamheter och för att stimulera utveckling och tillväxt.

Den relativt nya utbildningsformen Yrkeshögskola lämpar sig utomordentligt väl för att utbilda doers t.ex. inom besöksnäringen. Utbildningarna som är mellan 1-3 år innehåller mycket praktik och kopplingen till näringslivet är stark. Inom yrkeshögskolan utbildas det inom en rad olika yrkeskategorier. För närvarande finns ca. 43 000 studieplatser. Av dessa är ca 5 % vikta för hotell, restaurang och turism. Denna siffra är på tok för låg för att svara upp mot det kompetensbehov som besöksnäringen har.

Hur kan det då komma sig att situationen ser ut som den gör? En viktig faktor är turismens brist på samordning. Turism är ju per definition inte en enhetlig bransch. Snarare handlar det om en hel rad olika branscher som på olika sätt samverkar och utgör basen för det turistiska utbudet. Det finns ingen branschorganisation som kan representera när det är dags för samråd med t.ex. Yrkeshögskolemyndigheten i Västerås. Det innebär att de statliga organen har låg kännedom om de faktiska behov som finns.

Min erfarenhet är också att besöksnäringen är en relativt omogen näring med en stor del entreprenörer som på egen hand skapat sina företag. Drivna av beslutsamhet och kreativitet har man, i många fall, lyckats med bedriften att skapa vinstdrivande företag. Dessas self-made-men har lyckats trots att de inte haft en relevant utbildning i botten. Mentaliteten har därför blivit att utbildning är mindre viktigt. Relevanta kunskaper och färdigheter har producerats internt. Det viktiga är att personligheten fungerar i företagskulturen. Resten får lösa sig efter hand.

I ett större perspektiv så är detta förhållningssätt vare sig särskilt produktivt eller hållbart.

Jag har ingen patentlösning på hur denna situation ska utvecklas till det bättre. Jag är dock övertygad om att bristen på kompetens kommer att utgöra ett hinder för en gynnsam utveckling om inget görs.

Min uppmaning till er som driver företag inom besöksnäringen är att i högre utsträckning efterfråga utbildad kompetens. Engagera er och samarbeta med de utbildningar och skolor som är relevanta.

Till Sveriges regering vill jag säga att det måste finnas ett samband mellan stora nationella strategier och de politiska utbildningsmålen. Direktiven till enskilda myndigheter, som ska ombesörja att de utbildningsinsatser som görs, skall vara i paritet med landets ambitioner. Om detta inte sker så kör vi till slut in i en återvändsgränd. De nationella strategierna blir då bara fromma förhoppningar och ekon från en tid då vi hade möjlighet att vara ett land med utbildningsambitioner.

Jag vet att Näringsdepartementet med Mikael Damberg i spetsen har uppmärksammat denna problematik. Det är positivt. Förhoppningsvis kommer kompetensfrågan för besöksnäringen att få ny energi av detta.

Debattartikeln ovan är skriven av Michael Rocking, rådgivare vid Älvdalens utbildningscentrum. I hans artikel framgår hans åsikter.

• Text: Michael Rocking