Jag är utbildad fjälledare, med två år på Turistsportlinjen i Kiruna. 25 veckoprojekt i fält, karta, kompass, bivack, turer i alla väder. Jag vet hur det är att leva i fjällen på riktigt. Att andas tystnad, lita på sin orientering, bära tungt och vara liten i stormen.
Jag är också kommunikationsvetare och arbetar som rådgivare. Jag vet hur berättelser byggs. Vad som förstärks, vad som utelämnas, och hur upprepningar blir till norm. Svensk outdoormedia visar hur fjällen har blivit en scen där män hyllar varandra, medan kvinnor hamnar i marginalen.

En kultur av ryggdunk och stordåd

Jag bläddrar i Utemagasinet, Åka Skidor, Magasin Åre. Jag följer friluftskonton i sociala medier, ser turer, projekt, glaciärer, nysnö, preppade stighudar. Och det är män, män, män som gör. Som räddar naturen. Som filmas. Som citeras. Som taggar varandra i trådar som växer till små personkulter.
Det är ryggdunk, självironi och teknisk status. En kultur som bygger manliga myter, där varje ny topptur inte bara är ett fysiskt äventyr, utan ett stycke berättelse att förvalta i nästa inlägg.
Kvinnor finns. Men ofta som betraktare. De skriver wow, imponerande, grymt kört i kommentarsfälten. I bilderna ler de bredvid männen eller poserar i det visuella lugnet efter en tur. Sällan är de subjekt. Den som berättar, leder, analyserar.
Männen fortsätter sina radikala skidäventyr, medan kvinnorna, som en modern friluftsvariant av hockeyfruarna, återfinns som småbarnsmorsor i en stuga. En bild av frihet, för vissa.

Jag har sett det länge

Redan på 80-talet var fjällvärlden en plats där män tog plats. Men där fanns också starka, drivna kvinnor. Vi som frös, bar, ledde, klättrade. Ändå var det männen som blev berättelser. Det var deras prestationer som spreds.
Fyrtio år senare har språket förändrats, bilderna är skarpare, men mönstret består. Männens röster dominerar det offentliga samtalet om fjällen, om friluftsliv, om vad som är värt att dokumentera.
Inte alltid av illvilja, men alltid konsekvent.

Den osynliga könsmärkningen

Så vilka berättelser ges status? Män gör äventyr. Kvinnor är imponerande tjejer. Män är nördar, proffs, tokiga och ikoniska. Kvinnor är härliga, modiga, inspirerande.
Det är en tyst könsmärkning. Och den påverkar nästa generation i fjällen. Vilka som vågar berätta, synas, ta utrymme.

Fjällen i sig gör ingen skillnad

Fjällen kräver samma sak av alla: respekt, uthållighet, ödmjukhet. Det är vi som människor som bygger in skillnad. I språket, i bildvalen, i hyllningarna.

Kan vi få en annan berättelse nu

Jag jobbar med kommunikation varje dag. Jag vet att berättelser kan förändras. När vi börjar att se. Vem som syns, citeras, taggas. Vem får vara självklar, och vem som måste förtjäna sin plats gång på gång.
Jag vet att det finns andra röster. Andra kroppar. Andra erfarenheter. Jag vet det, jag är en av dem.
Kvinnor förtjänar mer än en bisats i berättelsen om fjällen.

Läs mer om och av Turismnytts bloggare Andrea Hartmann Jovell

• Text: Andrea Hartmann Jovell
• Foto: Andrea Hartmann Jovell