Besöksnäringen kritiseras ibland för sitt negativa bidrag till miljö och hållbarhet. Men besöksnäring, rätt utfört, har alla möjligheter att vara en regenerativ kraft för platsen den arbetar på. I ett antal artiklar belyser Swedish Lapland några av de initiativ som näringen tagit för en mer social, ekonomisk och miljömässig utveckling. För vad skulle egentligen hända om Moder Jord satt med i företagsstyrelsen?

Styrelser borde lyssna på urfolksperspektivet

Vad händer om vi saktar ner för att ta oss an dagens polykris? Hur kommer det sig att de platser i världen där urfolk och lokalt anknutna samhällen bor har större del utmärkt ekologisk kvalitet? Och hur vore det egentligen om Moder Jord satt i styrelsen för de stora företag som styr ekonomin?

Winston Churchills klassiska citat: “The longer you can look back, the farther you can look forward” känns ibland som svunnen tid. Men i en rapport från World Economic Forum i Davos, januari 2023, säger professor Deen Sanders: ”Med en 100 000 år gammal kultur, så mäter mitt folk både tid och natur på en geologisk skala. Vi har erfarenhet och berättelser från fyra olika istider, var för sig event som förändrat såväl landskap som ekosystem”.

Även forskaren och paleobiologen Thomas Halliday menar att geologiska tidsperioder ger oss ledtrådar som kan vägleda beslut kring dagens polykris. Och nog är det tänkvärt att professor Sanders, som är Worimi, påpekar att styrelser borde ta med urfolksperspektivet i ekvationen av sina beslut. Helt enkelt för att komma bort från den linjära, ”snabba-klipp”, mentalitet som styr den globala ekonomiska motorn. En slit- och slängkultur som för mänskligheten mot randen av sin undergång.

En vilja att sakta ner och takta med naturen

Enligt Sanders, med flera förespråkare av urfolks kunskaper, så skulle ett tänk över generationerna, helt enkelt en vilja att sakta ned och takta med naturen, vara att föredra när vi tar oss an framtidsutmaningar som global klimatpåverkan och förlust av biologisk mångfald. Ett perspektiv att ha i åtanke när vi bygger samhällen.

”Det var de äldre nomaderna som sa till mig att allting höll på att förändras.” Säger Nils Torbjörn Nutti. Swedish Lapland sitter och samtalar på hans anläggning Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi.

Nils Torbjörn, eller Nisse som hans vänner säger, firar mer än 25 år som entreprenör inom besöksnäringen. Han var den i familjen som skulle ta över renskötseln och lära från de äldre. Han säger att då, när de äldre nomaderna pratade om förändring, så var det inte om klimatet de pratade.

”Nej, för de äldre var det tempot som hade förändrats. Det var hela samhällsbygget. De var vana vid nomadens tempo. Att flytta med renarna till fots, i landskapet och vädrets tempo. Men plötsligt hade mobiltelefoner, skoter och lastbil kommit in i rennäringen. Allt det var nytt för dem. Allt gick snabbt.”



Lokal kunskap och tradition har ett värde för naturen

En tredjedel av jordens yta är land som bebos av urfolk och/eller lokalt anknutna samhällen. Det mest intressanta med detta är att mer än 80 % av denna landyta har bra, eller till och med utmärkt, ekologisk kvalitet. Det säger något om det värde som lokal kunskap och tradition spelat för bevarandet av biotoper.

Idag är biologisk mångfald en av de viktigaste frågorna, kanske till och med svaret gällande de globala utmaningar mänskligheten står inför. Men urfolk eller lokalbefolkning blir sällan tillfrågad gällande långsiktigheten i framtidens lösningar. Tanken på att det finns en territoriell intelligens saknas.

”Ja, på tal om förändring så började vi utfordra renar mer storskaligt efter Tjernobyl. Det var då det moderna samhället verkligen hamnade mitt i min renflock. Men på något sätt passade det sedan in i samhällsrytmen. Nomadlivet var svårt att kontrollera. Och ekonomin var pressad när renköttet blev lite och inget värt.” Fortsätter Nils Torbjörn Nutti. ”Så när Yngve Bergqvist på Icehotel frågade om jag inte kunde ta med gäster in i rengärdet var det ytterligare ett ben att stå på.”

Idag driver Nils Torbjörn Márkanbáiki, en mötesplats med café, museum och ett rengärde dit gäster kan gå in för att komma nära renen, i Jukkasjärvi.

”På så många sätt är det här en mjukare form av aktivism.” Säger han och ler.

Besöksnäring med ett budskap

Nils Torbjörn Nutti är en av de samiska entreprenörer som ser på sitt arbete som ett sätt att lära ut mer om renen och den samiska kulturen. Men också berätta om hur det moderna samhället påverkat ren, natur och renägare. En annan av dessa samiska entreprenörer är Lennart Pittja i Gällivare.

”Jag valde tidigt att arbeta med turism för att försöka få ut mitt budskap om den unika kunskap och nära naturen-livsstil som urfolken besitter. Min familj, inte minst pappa, har kämpat och protesterat i alla tider. Jag tänkte att jag genom att välja den här vägen också kunde skapa en liten motståndsrörelse men framför allt att jag kunde bidra. Att jag kunde lära människor något om ett liv där natur betyder något.” Berättar Lennart Pittja.

Vad skulle hända om moder jord satt med i styrelsen?

Rubriken för denna artikel är tagen ur en rapport, Regenerate the Economic Machine, från SEB där framtidsstrategen på banken, Christopher Lyrhem, bland annat ställer den intressanta frågan: Vad skulle hända om moder jord satt med i styrelsen?

Rapporten handlar om ifall det är möjligt att ställa om från klassiskt linjärt tänkande kring ekonomi, till ett cirkulärt tänkande. Idag är blott 7% av den globala ekonomin cirkulär, resten är ett extraherande av resurser. Frågan Lyrhem ställer är om vi i stället för att räkna ekonomiskt värde i enheter kan övergå till att ta betalt för servicen som en enhet ger.

Idag tar GDP (BNP) ingen som helst hänsyn till om biologisk mångfald försvinner, om global uppvärmning påverkas, om samhällen blomstrar. Ett bättre mått kunde snarare vara GEP (Gross Ecological Product).

Ett samhälle borde vara mer än bara omsättningen

Besöksnäringen har stora möjligheter att gå i bräschen för ett arbete som regenererar den ekonomiska maskinen. Upplevelser och service är en stor del av försäljningen, men ändå hamnar näringen ofta i klassiska mätetal.

”Vi har ju försökt leda i bevis att vi är en basnäring och då har även vi använt ett språk som politiker och journalister förstår.” Säger Annika Fredriksson, VD på Swedish Lapland Visitors Board. ”I stället för att prata mer om det kitt som besöksnäringen är för ett samhälle, i stället för att prata om lokalt producerad mat som medicin, eller att värdskap faktiskt är det som kan skapa världsfred, så hamnar vi i diskussioner om hur många arbetstillfällen som skapas, hur många företag som startas och hur många gästnätter resmålet har.” Hon fortsätter. ”Även om jag förstår att vi behöver mätbarhet så är det ganska fattigt att bara bli ett räkneexempel bland andra. Ett samhälle borde vara något mer än bara omsättningen från en malmkropp som faktiskt tar slut.”

Hotell skapade hundratals arbetstillfällen och ett landmärke

När Hotell Kust byggdes i Piteå var det få artiklar om att familjen Skoog skapade en arbetsplats för hundratalet människor. Men när du läser rubrikerna kring etableringen av en gruva eller en trävarufabrik så är tidningarna fullsmetade av just dessa rubriker. Hur kommer det sig? Varför är inte narrativet om Kust; ”Inte bara har de hundratalet personer på lönelistan, dessutom har de skapat ett landmärke som förbättrat Pitebornas livskvalité”, något för tidningarna?

Det innovativa i att hotellets fasad fungerar som en stadslunga, ger människor en mötesplats och ger jobb borde vara lika spännande som andra etableringar. När Brändön Lodge i Luleå väljer att anställa pensionerade damer från byn, som städare, i stället för en städfirma, är det ett ställningstagande för att göra platsen bättre över generationer.

Ekonomi är förstås viktigt. Men är en ekonomi som enbart extraherar naturresurser viktigare än framtiden? Vad skulle hända om Moder Jord verkligen satt med på varje styrelsemöte? Skulle lokalsamhälle och biologisk mångfald få mer att säga till om då?

Att upprätthålla en extraherande ekonomi underminerar det livskraftiga samhället

I årtionden har basindusti och tech, men även besöksnäringen, – vem minns inte slogan Europas Sista Vildmark – sålt regionen genom att lyfta fram naturresurserna, kvaliteten på luft, vatten, jord, djurliv, ja allt det som Lyrhem konstaterar inte finns med i det moderna ekonomiska systemets kalkyler. Hur självklart vore det inte att faktiskt integrera dessa värden i framtidskalkylen?

Norrbotten var länge den region i Europa som toppade EU Social Progress Index, alltså ett samhälle i framkant. Men vid senaste mätningen hade vi ramlat ner till plats sju. Det är just de komponenter som bedöms i detta index som innevånarna kan känna stolthet över. Men genom att upprätthålla en extraherande ekonomisk modell underminerar vi det framåtlutade samhället. Det som är kopplat till livskvalitet, biologisk mångfald och demokrati. Det som borde vårdas mest av allt riskeras att urholkas när allt går fort och tekniska lösningar är det som erbjuds.

Medan Finland är det gladaste landet i världen skulle Norrbotten kunna vara den mest livskraftiga regionen! Tänk om Sveriges Arktiska region skulle bestämma sig för att leda vägen till ett nytt ekonomiskt tänkande – en världssyn som på riktigt kan få samhällen att blomstra.

Allting hör ihop och har alltid hört ihop

I Jukkasjärvi, i sin kåta, bredvid en sprakande brasa pratar Nils Torbjörn Nutti om fattigdomen i det svenska språket. Om att orden inte ger bilder.

”När jag döper en ren till exempelvis Bulmmot, snösparv på svenska, så är det för att när jag pratar om den renen och den är i flocken, så ska det vara lätt för andra renskötare att förstå vilken jag menar. Renen ska helt enkelt likna en snösparv, vara lite kort, tjock och lat.” Säger han och skrattar.

Hans företag heter Nutti Sámi Siida, där en siida betyder både sameviste och gemenskap. Han driver det öppna utomhusmuseet Márkanbáiki, som ungefär betyder mötesplats på samiska. I anläggningen finns en restaurang som heter Ovttás, vilket närmast är att översätta med det svenska ordet för tillsammans. Men som också är ordet för ett ”berättarställe kring elden”. Så många ord om värdskap, om att bjuda in till berättelser, platser där man kan sitta ner och lära av varandra.

”I den samiska kulturen är renen central, det allt rör sig kring. Numera förstår jag bättre att när min pappa sa; ”de renar du har, de ska du vårda”, så menade han egentligen något mycket större. Att genom att vårda renarna skulle jag också vårda platsen där renarna lever. För allting hör ihop. Och allting har alltid hört ihop.”

Här kan ni läsa mer om Swedish Lapland på Turismnytt.

• Text: Swedish Lapland Visitors Board
• Foto: Håkan Stenlund, Swedish Lapland Visitors Board