Sverige är bra på turism. Om vi frågar oss själva efter en makalös storstadssommar med evenemang och rosévin i alla fall.

Vilken roll spelar det med besöksnäringens utveckling?

Och handen på hjärtat, vilken roll spelar det med besöksnäringens utveckling? Turismen smutsar väl bara ner jordklotet, särskilt de turister som kommer långt ifrån. Bättre att de reser någon annanstans så kan Sverige framstå som än mer hållbart, faktiskt världsbäst på hållbarhet.

Vi kan ju be kommunernas och näringslivens destinationsbolag att sluta marknadsföra platser som Jukkasjärvi, Årefjällen, Gotland, Drottningholm, Österlen och Västkusten. Släck ner sociala medier, fimpa webbplatserna, stäng ner turistbyråerna och skrota turistiska översiktsplaner.

Sedan kan vi väl rikta om Visit Swedens uppdrag till att bara handla om att inspirera svenskarna att resa i Sverige istället. Och begrava de internationella.

Fast då får vi leva med risken att ingen kommer att bry sig. Varken om svenskarna, landet Sverige, våra upplevelser och produkter eller de värderingar om mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet vi vill stå för.

11 ministrar har besöksnäringen på sitt bord

Nota bene. Vägen till utveckling går genom goda relationer. Och vägen till goda relationer går genom att träffas. Att skapa möten mellan människor, ökad kunskap och förståelse har besöksnäringen och turismen patent på. Mängder av unga och nysvenskar får sitt första jobb i besöksnäringen, miljarders skattekronor rinner in till stat och kommuner, företagare kommer på grön kvist. Den kranen kan vi inte strypa.

Om vi frågar Ett land att besöka (statlig utredning från 2017) är Sverige inte alls bäst i klassen på besöksnäring sett till landets förmåga att finansiera, paketera, innovera och ansvarsfördela. Båten läcker som ett såll.

En rad frågor är och tycks förbli olösta i det svenska systemet och organiseringen av besöksnäringen. Dessa hindrar vår förmåga att utveckla turismen. På besök i huvudstaden får jag veta att inte mindre än 11 ministrar ansvarar för besöksnäringen, alltså har besöksnäringen på sitt bord. Eller, nä kanske inte. De vill nog inte riktigt ha den, de har ju fullt upp med annat.

Utvecklande och utförande vilar i många människors famnar

Besöksnäringen är mångfasetterad och brokig, på gränsen till stökig. Det finns förvisso en huvudutsedd, näringsministern har huvudansvar för själva besöksnäringen mot riksdagen. Men själva utvecklandet med finansiering och utförande vilar i många människors famnar.

Kanske är det lika bra att låsa dörren till den internationellt resande turisten och kasta nyckeln i närmaste hållbarhetskompost? Adjö 100 mdr i exportintäkter i första skedet.

Sedan? Mycket mörkare än så. Utan interaktioner, möten mellan människor, relationer, glädje och resor kan vi vara hur hållbara som helst. Bara minns att i slutet av dagen kan allt fler komma upptäcka att kon är ur båset.

Läs mer om Turismnytts gästbloggare Andrea Hartmann Jovell här.

Foto: Ulrike Leone från Pixabay

• Text: Andrea Hartmann Jovell
• Foto: Ulrike Leone från Pixabay