En av de största reseanledningarna globalt, nationellt och lokalt är idrott. Året runt pågår ett antal lagsporter eller individuella tävlingar som gör att både utövare, anhöriga eller publik förflyttar sig utanför sina kommuns-, läns-, nations- och/eller världsdelar. Underskattat som reseanledning och som kulturbärare. Då syftar jag inte på ”mega-evenemangen” som OS utan just den vanliga serielunken och mästerskap för seniorer (ibland veteraner), A-laget, juniorlaget (A+B), och alla åldrar ner till där man nu börjar tävla individuellt eller i lag i olika grenar. Vore intressant att bara beräkna hur många hundratusentals resor detta blir på ett år. För inte tala om vilken kulturbärare det är att visa upp ett lag eller en trupp med ortens eller kommunens namn.

Däremot blir hetsen och viljan av att vara bäst i framför allt lagsporter på bekostnad av damlaget. Både nationella satsningar och klubbsatsningar i framför allt fotboll och ishockey är i det närmaste pinsamt ojämlikt i ett land som faktiskt försöker framhäva sig som ett av de mer jämlika i världen. Just nu pågående DAM-VM i fotboll är långt mer underhållande än HERR-landslagets senaste EM-match men proportionerna i media och från förbunden lämnar en hel del att fundera på. Ännu värre upplever jag det vintras när Sverige arrangerade DAM-hockey-VM inför i det närmaste tomma läktare! Finalen och några andra matcher var de mer sevärda matcherna i år. I Kanada verkar snittet komma upp i mer än 30 000 per match på läktarna vilken är naturligtvis ett rekord. När Sverige hade VM 1995 var nog snittet en bit över 5 000. Så det har hänt något men ändå inte.

Att det skulle vara mindre intresse att följa damidrott än herridrott är en illa odlad myt både i Sverige och internationellt. När vi följer våra friidrottare och skidåkare, utför och längd, så är publikintresset minst lika stort oavsett om det är en manlig eller kvinnlig framgång. Får nästan en känsla av att en Charlotte Kalla eller Carolina Kluft till och med fått en större publik en manliga skidåkare eller friidrottare! Myten i lagsporterna fotboll och ishockey har odlats i alla år eftersom mästerskapen aldrig sker samtidigt!

I detta sammanhang vill jag lyfta Svenska innebandyförbundet som tagit det otroligt framsynta beslutet att dam- och herrfinalen ska avgöras samma dag, på samma arena och med samma publik. Innebandyförbundet har skapat ett slags ”Superbowl” för sporten och arrangemanget med utsålda läktare. Innebandy har publikrekordet i Sverige för inomhusidrott med drygt 15100 åskådare i Globen!

Vi klarar i väldigt komplexa idrotter som Friidrott, simning, skidåkning, alpint, orientering och en mängd andra idrotter av att avgöra mästerskapen för kvinnor och män samtidigt. Att en VM i fotboll eller Ishockey skulle innebära att männen får ta ett steg tillbaka? Ja, självklart. Men globalt skulle det ändå vara fyra steg framåt. I framför allt fotboll skulle ett VM där turneringen för både kvinnor och män spelas innebära ett lyft för kvinnor i länder där idrotten knappt finns eller till och med är förbjuden! Vi har med den uppdelning som FIFA, UEFA och även nationella förbunden i Sverige byggt in en diskriminering. De nästa VM för herrfotbollen ska spelas i Ryssland med tydlig inställning till könsroller rent generellt och sedan Kuwait där det knappt är tillåtet med kvinnlig idrott alls?

Föreställ er ett VM i fotboll där dam- och herrtävlingen avgörs samtidigt. Vilket lyft skulle det inte innebära i länder både i Asien, Afrika, Mellanöstern, Sydamerika och till och med Europa. Skulle vi då inte tvinga fram kvinnlig idrott på ett helt annat sätt än vad som är fallet idag? Hörde i Sveriges Radio för en vecka sedan om ett reportage att damfotbollen i Italien inte ens är organiserade under fotbollsförbundet utan hamnar under amatörsportsförbundet.

Vi har mycket att göra och det är inte bara i toppen av FIFA och andra förbund som ett mer modernt synsätt måste införas. En rejäl holmgång i FIFA kommer förmodligen inte förändra detta. Däremot en ”bottom-up” strategi där vi börjar ställa krav i våra kommuner, regioner och förbund kan tillsammans med en förändrat synsätt från de internationella förbunden skapa en ny framtid.

Varför jag som analytiker av turism skriver om detta? Enkelt, vi bara har sett halva potentialen i en av världens vanligaste reseanledningar och vi har en möjlighet att fördubbla det resandet och antalet spännande matcher inför storpublik!

Under tiden reser vi mer än någonsin!

Follow RazorBjorn​

http://www.linkedin.com/in/razorbjorn
https://twitter.com/RazorBjorn
https://www.facebook.com/RazorBjorn
https://RazorBjorn.wordpress.com

070-5941930

• Text: Maria Lindqvist