Perspektiv: Flygolyckor

Det spelar ingen roll att vi aldrig tidigare har haft så få flygolyckor som nu. 120 stycken år 2014 är det lägsta sedan 1928 och det var under en period i flyghistorien som på inte något sätt är jämförbar med dagens trafik. Spelar ingen roll att den nyligen inträffade tragiska flygolyckan i franska alperna långt ifrån är den värsta självmordsolyckan. Inte heller att i jämförelse med alla andra trafikslag så är flyg det absolut säkraste transportslaget.

En flygolycka är en flygolycka men, rätt eller fel, så är mediabevakningen och det allmänna intresset i dessa oproportionerligt stort. I synnerhet under 2014/2015 då flygplan försvunnit från radarn helt och hållet, skjutits ned av en robot över Ukraina, förolyckats i ovanligt kraftiga åskväder eller i spektakulära självmordsplaner.

Jag vill verkligen inte förminska allvaret, sorgen och betydelsen i tisdagens flygolycka men vill ändå sätta den i ett perspektiv av det enorma säkerhetsarbete som som har funnits och nu sannolikt ytterligare kommer att förstärkas kring flygresor. Att detta arbete är framgångsrikt återspeglas i den omfattande statistik som förs över flygolyckor, och alltid har registrerats. Under 2014 registrerades 120 flygolyckor vilket är det lägsta i modern tid och samtliga år under 2000-talet har ett lägre antal flygolyckor än samtliga år sedan 1963. Under tiden har flygresandet mångdubblats till det globala infrastrukturslag som det är idag.

Bild 1: Antalet flygolyckor 1950-2014

Bild 2: Antalet förolyckade i flygolyckor 1950-2014

Trenderna är solklara och mycket tydliga. Under en lång period av kraftigt ökat resande, mycket omfattande flygtrafik över Europa, Nordamerika, Mellanöstern och östra Asien, introduktion av lågprisflyg och en kraftigt ökad konkurrens har det rigorösa säkerhetsarbetet i flygbranschens alla led medfört till att flyget har stärkt sin roll som det absolut säkraste transportslaget. Kanske är det så att trafikslaget nu är så säkert att det nästan bara återstår de mest spektakulära flygolyckorna. Dom som vi faktisk inte kan förutse eller inte vill förutse. Det kanske är det som vi ser på senaste olyckorna och det är sannolikt också varför det är ett, i proportion till många andra olyckor och omvärldshändelser, starkt medialt inslag i dessa flygolyckor. Fakta är att det aldrig varit så få olyckor.

Hittar på wikipedia att över 1 miljon dör i bilolyckor varje år. Officiell EU-statistik pratar om att vi har i genomsnitt 75 döda i trafikolyckor varje dag i Europa. Det skulle motsvara tisdagens flygolycka varannan dag i lika många förolyckade bara i Europa. I världen dör någon i en trafikolycka var 25e sekund!

Men detta spelar ingen roll. En flygolycka är en flygolycka och flygbranschen har en ”noll-vision” som genomsyrar allt arbete. Och kanske är det till och med bra att media följer upp flygolyckor som de gör. Att det både rättfärdigar och driver på flygbranschens säkerhetsarbete ytterligare. Det är inte ok med en flygolycka, kommer aldrig vara och de som ändå kommer att ske kan vi inte förutse.

Blir ytterst betänksam, av många fler skäl än vad som ryms i detta kåseri, om kunskapen i riksdagens Trafikutskott när jag lyssnar på debatten kring ett betänkande om luftfartsfrågor onsdagen 25 mars (1 dygn efter flygolyckan i Frankrike med 150 omkomna). Det blir extra starkt är när en av ledamöterna i Trafikutskottet, Emma Wallrup (V), tar till orda och efter 21 minuter och 40 sekunder in i debatten nämner att 2014 så ökar antalet döda i flygtrafikolyckor och anledningen är ”det beror bland annat på att man tummar på säkerheten”. Dessutom följer hon upp med, bara en halvminut senare, ”det förkommer också att piloter kör onyktra”.

Hela debatten kan följas här: http://www.riksdagen.se/Templates/Pages/embedwebtv.aspx?did=H201TU7

Jag finner detta magstarkt. Bara ett dygn efter en av de mest spektakulära flygolyckorna i modern tid så underkänner hon ett rigoröst säkerhetsarbete i en hel bransch och dessutom smutskastar en hel pilotkår för att vara oseriös. Båda borde föranleda en hel del reaktioner för företrädare från respektive grenar i branschen. Den politiska uppmärksamheten förtjänar att jämställas med den sensationsjournalism vi kan utläsa på löpsedlar.

Men allt detta spelar ingen roll. Jag mår dåligt en sån här vecka på vägnar av många andra. Min tankar går till omkomna, dessa anhöriga, dess arbetskamrater, tredjepartsinblandade som den by som för evigt kommer att bli känd som en olycka och inte en vacker by i franska alperna och alla de som är starkt flygrädda eller känner olust för att flyga. Alla vi mår mycket dåligt denna vecka.

Under tiden reser vi mer än någonsin

• Text: Maria Lindqvist