Resfri semester någon?

Har under ett par veckor fått flera anledningar att reflektera över kommunikation av hållbarhet oavsett näring. Vad som är hållbar utveckling och vad som är miljövänligt har en extremt spretig bild och gapet mellan forskning, verkningsfulla åtgärder och den allmänna (konsumentens) uppfattningen verkar snarare växa än minska. Får en känsla att Hans Roslings program Gapminder, om vad vi har för uppfattning om utvecklingsländerna och det faktiska tillståndet i dessa, har en parallell i miljöfrågan.

Men den bakgrunden blir jag inte lite bekymrad över följande: Örebro kommun uppmanade i början av mars sina invånare att inte konsumera några produkter i mars månad. Svenskt näringsliv reagerade med all rätta här: http://www.svensktnaringsliv.se/regioner/orebro/handlare-kritiserar-orebros-uppmaning-till-kopstopp_612247.html?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_content=2015-03-13&utm_campaign=nfsn

Idén att skapa tillfälliga stopp i konsumtion blir är både naiva och verkningslösa. Metoden är direkt skadlig på miljön eftersom den slår undan de minsta handlarna som ingen av dem har muskler nog att ha en krass månad och som får till följd att de stänger ner till förmån för större kedjor. Dessa är ofta belägna utanför centralorten vilket ofta kräver en bil vilket skapar flera långsiktiga effekter förutom ”döda” centrum. Tillfälliga stopp har dessutom ingen långsiktig effekt på förändring i konsumtionsmönster och/eller styrmedel. Det blir som att hålla andan, till slut måste syret återställas.

Steget är inte långt till att någon föreslår en ”resfri” månad. Stanna där du är, gör ingenting, ställ in alla möten och besök och upplev inte några nya platser/miljöer som kan bidra till någon utveckling. Långsökt men ändå, jag kommer inte bli förvånad om det redan föreslagits eller redan finns på agendan.

Dom här sociala experimenten, för det är inget annat än just det, är inte en del av en hållbar utveckling utan snarare än hållbar avveckling. En långsiktig lösning måste innehålla fri rörlighet av både människor, varor och information. Alla begränsningar av dessa är att stoppa upp både kunskap och ekonomi som krävs för att, inte minst i utvecklingsländer, skapa en hållbar framtid. Det finns länder som redan har och fortfarande genomför dessa experiment. Nordkorea gör det i full skala och det finns några till som inte på något vis skapar den framtidsbild vi vill eller måste ha.

Vägen fram kommer vara krokig, lång men välbehövlig. Jag är helt övertygad om att vi måste och kan nå de mål som krävs för att begränsa framtida klimateffekter men det kommer att kräva internationella överenskommelser i kombination med teknikutveckling.

Och Kommunikation!

Under tiden reser vi mer än någonsin

070-594 19 30

• Text: Maria Lindqvist