Sista helgen i juli kom Signe, snart fyra, till Stockholm för första gången för att hälsa på mormor och morfar. Med sig hade hon mamma och pappa samt lillebror som kom till världen i våras. Förväntningarna var stora och bara tågresan från Skövde var ett äventyr. Hon tittar flitigt på Swedish Family (populär Youtube-serie för barn) och de hade ju besökt Gröna Lund så dit ville hon absolut.

På schemat redan första dagen, fredagen, stod alltså ett besök på Djurgården och Gröna Lund. Som ni kanske läst på Turismnytt i våras strävar Djurgården och aktörerna där genom KDI efter att hela ön Djurgården skall vara helt bilfri så jag tänkte inte vara sämre än att använda kollektiva färdmedel dit. I planeringen var det dock bara att inse att med en ganska liten bebis som fortfarande ammar kan det bli problem när hela resan ska ta nästan en timme. Det fick bli tunnelbana och spårvagn för Signe och mormor, medan vi övriga tog bilen som vi var duktiga och parkerade på Östermalm varifrån vi tog en trevlig promenad längs vattnet förbi Vasamuseet, Spritmuseum, The Viking Museum och nya museet Vrak fram till målet för dagen. Riktigt trevligt.

Signe åker Nyckelpigan

Gröna Lund

Det är bara att konstatera att en positiv lärdom av pandemin som Parks and Resorts gjort är att det finns många fördelar med att dela upp dagen i två ”slottar” för besökarna vilket både gör att det inte blir så trångt och gör att det blir fokus på barnfamiljer mellan klockan 10 och 15 och ungdomar och uppåt från 16 till kvällen. Trots att dagpasset var fullbokat kändes det aldrig trångt och visst var det köer men aldrig mer än 20 minuter och dessutom kan man skaffa Jetpass som ger ”gräddfil” till vissa attraktioner några gånger. Det fanns gott om personal som tog hand om alla som kom vid entrén men ibland märkte man av att det nog har varit svårt att få tag på tillräckligt många med naturlig fallenhet för service, så som det är överallt i år.

Signe och Cajsa i flygande elefanterna Foto Mattias Nilsson

Det blev en fantastisk dag i nöjesparken som uppfyllde alla Signes önskningar med flera åk i Nyckelpigan, två besök i Lustiga huset, ett par åk i Lyktan och en fartfylld tur med undertecknad i Tekopparna. Annars var populäraste åksällskapet bonusmoster Cajsa! På det hamburgare och sockervadd (dock inte tillsammans) så var dagen fullbordad för den unga damen. Promenaden tillbaka till bilen fanns det dock inte mycket energi kvar till, så det krävs rejäla förstärkningar av kollektivtrafiken för att ett bilfritt Djurgården ska fungera för barnfamiljer. På ditvägen hade det varit extremt fullt på spårvagnen fick vi nämligen höra från Signe och mormor.

Signe med sockervadd Foto: Mattias Nilsson

Skansen

På lördagen blev det Djurgården igen och Skansen. Samma transportupplägg och det visade sig vara minst lika fullt på spårvagnen. När vi kom till Skansen fick jag frågan varför vi inte parkerade där för fortfarande finns ju parkeringsmöjligheter på ön. Jag fick förklara tankarna på en bilfri ö och tittar man på parkeringsavgiften så är det lätt att motivera när en timme PÅ ön kostar lika mycket som hela dagen med gatuparkering på andra sidan bron.

Signe i bilarna på Skansen Foto: Mattias Nilsson

Besöket på Skansen fick inledas med lunch och man inser hur stor del av både tid och budget som går till måltider och annat ätande när man har småttingar att anpassa sig till. Maten på Skansen Terrassen var helt ok och servicen bra. Att åka det lilla tåget som går runt parken uppskattades av Signe men Lill-Skansen blev det inte mycket av med då det prickade in en energidipp som dock avhjälptes snabbt med mjukglass på Bollnästorget. Vi vuxna fick dock vänta en bra stund på kaffet som var slut både i glassluckan och caféet. Bortsett från den minusposten var servicen bra. Under glassätandet började ett kort uppträdande med lite sång och musik på scenen intill och trots att det inte var inriktat på en barnpublik (kupletter från mitten av nittonhundratalet med både svordomar och ekivokt innehåll) var det en av dagens höjdpunkter för Signe. Tänk att det ofta är det enkla och oväntade som uppskattas mest av de små. Kanske var det de engagerade sångerskorna och musikerna i tidsenliga kläder som gjorde det eller så var det de lättillgängliga melodierna som var svåra att sitta still till.

Signe på Baltic Sea Center Foto: Jakob Norrby

Baltic Sea Center

Efter en bra stund i de elektriska radiobilarna i modernare tappning så bar det av till det nya Baltic Sea Center i nedre delen av parken som är ett riktigt bra tillskott till Skansens utbud. Här finns akvarier med fisk och andra delar av det marina livet i våra hav med huvudfokus på Östersjön. I ett fanns ett helt sillstim (eller per definition kanske strömming eftersom det var på denna sida Sverige) och i ett annat riktigt rejäla torskar, stör och plattfisk i olika storlekar. Intressant och lärorik information om både dem och tång, alger, musslor och annat som vi ska vara rädda om i havet. Ett par vångar upp var det mer fokus på miljö, plast i haven och vad vi kan göra för att skydda havet och livet i det. Här kändes det dock som att interaktiviteten inte hade lyckats hela vägen och flera stationer fungerade inte. På det hela taget ändå något man absolut kan rekommendera.

När det var dags för hemfärd var det bara för mig att inse att en promenad till bilen för att hämta trötta barn och föräldrar utanför Skansen var det enda alternativet.

På det hela taget var helgen en succé för Signe, lite tröttande men trevligt i det fina och inte allt för varma vädret för oss vuxna och för mig dessutom en studie av Stockholms besöksnäring från besökarsidan. Också en test av hur bilfrihet fungerar, eller kanske ännu inte fungerar, för ett sällskap med småbarn på dagsutflykt.

• Text: Jakob Norrby
• Foto: Jakob Norrby